Så kan Viska om användas i en mening
- Jag förbjuder dig att viska ; tala högt !
- Han tyckte, att han hörde dem viska och skratta, skratta var gång de nämnde hans namn.
- Mitt i striden, mitt i larm och dån, kan du höra dina minnen viska, kan du veta vad ditt hjärta vill ?
- Och det förstår jag Och jag skulle kunna viska dig någonting i örat, lilla Hansen, saker, som skulle göra dig till en riktig hjälte.
- Träden skulle viska något till henne som hon inte skulle förstå, men det skulle ändå trösta henne.
- Jag hör mina elever tala OCil viska med varandra om sina små struntupplevelser.
- Där är de som ser med bittra ögon, hur andra säger och ropar högt, vad de knappast vågar viska i sina hemligaste tankar.
- Han gav ett tecken, att han nu endast förmådde viska, och Rabenius lade sitt ansikte intill hans för att kunna höra hans ord.
- Medan betjänten var borta i detta ärende, talade Charlotte inte vidare med svågern, men Schagerström hörde henne viska med fru Sällberg.
- Armar där sträckas dem, läppar där viska, viska och räckas dem ljuva och friska : " stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem ".
- hörde hon en livlig brunett viska till en väninna i det de gick förbi.
- Det har kastat upp snäckor på sandstranden, och också dessa mumla och viska, men med spröda och klingande röster.
- Nu lutade han sig över Herberts axel, som om han tänkte viska något till honom, men hejdade sig och tittade mot dörren.
- D. gick in till gästrummet och hon hörde honom viska A., A..
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
